Sparre foddes som son till overstekammarjunkaren greve Johan Alexander Artemis Sparre och dennes hustru Sofie Adelaide Rosalie Anker. Han overtog 1861 skotseln av sitt fadernegods Almnas i Norra Fagelas soder om Hjo till 1886, da han salde det till Oscar Dickson . Han kopte tva ar senare Mariedal i Ova .

Efter studier vid Karlbergs krigsakademi blev han underlojtnant vid livgardet till hast 1852. Ar 1855 befordrades han till lojtnant och 1859 till ryttmastare. 1861 begarde han avsked fran regementet. Han deltog i standsriksdagarna 1862?1863 samt 1865?1866. Han var ocksa verksam vid hovet som kammarherre och tjanstgjorde hos drottning Lovisa. ^{[ 3 ] [ 4 ] [ 5 ]}

Sparre deltog i landstingspolitiken i Skaraborgs lan 1863?1871, 1876?1883 samt 1897?1900. Landstinget, som utsag ledamoter till forsta kammaren i Skaraborgs lans valkrets , valde 1871 in Sparre i riksdagen. Han blev bland annat ledamot i bevillningsutskottet ^{[ 4 ]} (den tidens skatteutskott) men fann sin naturliga hemvist i statsutskottet vars vice ordforande han var 1881?1882 och ordforande 1883?1895.

Som riksdagsman deltog han i viktiga politiska skatte- och forsvarskommitteer. Skattefragan som ocksa var en forsvarsfraga eftersom indelningsverket finansierades av lantbrukarna som betalade grundskatterna som var den tidens staende jordskatter. Eftersom lantmannapartiet vagrade acceptera utvidgad varnplikt utan avskrivning av grundskatterna var de politiska stridslinjerna fastlasta. Sparre var en av de ledamoter av forsta kammaren som sokte samforstand med bonderna vilket ledde till kompromissen 1873 som sedan tog omkring 20 ar att fullfolja. Han rostade mot regeringen De Geers forsiktiga varnpliktsforslag men stodde Arvid Posses stravanden i samma riktning. Regeringen Posse foll dock pa Lantmannapartiets bristande stod. Under statsminister Robert Themptander var Sparre en av regeringens framsta talesman och forsvarare gentemot regeringschefens kritiker.

Pa grund av sitt stod till frihandelns ideer avpolletterade Skaraborgs lans landsting honom under tullstridens mest harda skede. Han atervaldes dock till forsta kammaren av Vasternorrlands lan ^{[ 4 ]} eftersom bostadsband inte kravdes. Han valdes till forsta kammarens vice talman i mars 1891 och innehade posten till 1895. Han blev kammarens talman och serafimerriddare 1896. Nar E. G. Bostrom blev regeringschef blev Sparre pa grund av sin vanskap med Bostrom en av rikspolitikens framste forsvarare och understodjare. Pa grund av detta stannade han kvar som talman langre an beraknat. Som talman var han allmant respekterat pa grund av sin medlande hallning mot olika politiska hallningar inom riksdagen. Han forsvarade forsta kammaren mot "vansterns klasshat" och var orolig over socialisterna. Han holl en kritisk hallning mot unionshoken Oscar Alin som han betecknade som en "fanatiker".

Efter Bostroms avgangar 1900 och 1905 som regeringschef blev Sparre tillfragad om han ville bli statsminister men avbojde bagge gangerna. ^{[ 4 ]} Efter 1905 var hans politiska karriar i princip over och han lamnade riksdagen 1908.

•     Riddare och kommendor av Kungl. Maj:ts Orden (Serafimerorden), 21 januari 1896. ^{[ 6 ]}
•     Kommendor av forsta klassen av Nordstjarneorden , 1 december 1885. ^{[ 6 ]}
•     Riddare av Nordstjarneorden , 18 november 1873. ^{[ 6 ]}
•     Kommendor med stora korset av Vasaorden , 1 december 1889. ^{[ 6 ]}
•     Kommendor av forsta klassen av Vasaorden , 1 december 1880. ^{[ 6 ]}

•     Officer av Belgiska Leopoldsorden , 26 februari 1876. ^{[ 6 ]}
•     Riddare av Franska Hederslegionen , 22 januari 1856. ^{[ 6 ]}
•     Riddare av Norska Sankt Olavs orden , 16 augusti 1862. ^{[ 6 ]}
•     Riddare av Preussiska Roda orns orden , 6 februari 1861. ^{[ 6 ]}

• Svenskt Biografiskt Lexikon
• Svenskt Portrattgalleri XXV:1, Stockholm 1904
• Sparre, Nils Gustaf Alexander i Albin Hildebrand , Svenskt portrattgalleri (1913), volym XXVI. Register
• Tvakammarriksdagen 1867?1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 256