Albert Eberhard Friedrich Schaffle
, fodd
24 februari
1831
i
Nurtingen
,
Wurttemberg
, dod
25 december
1903
i
Stuttgart
, Wurttemberg, var en tysk-osterrikisk politiker, nationalekonom och sociolog.
Schaffle var i tio ar verksam som publicist pa tidningen "Schwabische Merkur" i Stuttgart och blev 1860 professor i
nationalekonomi
vid universitetet i
Tubingen
. Aren 1861-1865 var han ledamot av Wurttembergs andra kammare och 1868 av tyska tullparlamentet. Samma ar kallades han till ordinarie professor i nationalekonomi i
Wien
. Trots att han i manga avseenden var
demokratiskt
sinnad var han under tiden februari till oktober 1871 handelsminister i
Karl Sigmund von Hohenwarts
konservativa
ministar. Han agnade sig darefter, i Stuttgart, uteslutande at nationalekonomiskt och
sociologiskt
forfattarskap. Han forfattade bland annat
Die Nationalokonomie oder allgemeine Wirtschaftslehre
(1861; tredje upplagan under titeln
Das gesellschaftliche System der menschlichen Wirtschaft
, tva band, 1873),
Die ethische Seite der nationalokonomischen Lehre des Werts
(1862),
Die nationalokonomische Theorie der ausschliessenden Absatzverhaltnissen
(1868) samt
Kapitalismus und Sozialismus
(1870; andra upplagan 1878), vars syfte angavs vara att utjamna motsatserna mellan lonearbetet och kapitalet och i vilken han vande sig med skarpa mot bade
liberalismen
och
pangermanismen
.
Schaffle vann internationellt rykte genom
Quintessenz des Sozialismus
(1875, 14:e upplagan 1906; oversatt till flera sprak), som anses ha gjort "mera an nagon annan publikation for att upplysa de bildade och valsituerade klasserna i
Tyskland
och
Osterrike
om
socialismens
verkliga natur" (
Oswald Redlich
). I detta verk stallde han sig positiv till den socialistiska grundtanken om
socialisering
av
produktionsmedlen
, men riktade sig samtidigt skarpt mot teorin om arbetskostnaden som nyttigheternas enda vardesubstans, liksom ocksa mot alla planer pa en inkomstfordelning, som ej anpassades efter vars och ens individuella arbetsprestationer. Denna standpunkt utvecklades vidare i
Aussichtslosigkeit der Sozialdemokratie
(1885; fjarde upplagan 1891). Vad han efterstravar ar ett allt hogre utvecklat politiskt och ekonomiskt samhallstillstand, byggt pa alltmer fullandade organisationer av olika karer och yrkesklasser.
Som sitt livs huvudarbete betraktade Schaffle
Bau und Leben des sozialen Korpers
(fyra delar, 1875-1878; andra upplagan, tva band, I. "Allgemeine Soziologie"; II. "Spezielle Soziologie", 1896). Postumt (1906) utgavs
Abriss der Soziologie
(med inledning av
Karl Bucher
). Som sociolog anses Schaffle inom det tyska sprakomradet ha spelat en roll, motsvarande
Auguste Comtes
for det franska och
Herbert Spencers
for det engelska. Hans samhallsuppfattning, med utgangspunkt i
Friedrich Hegel
, utvecklades under inflytande av
utvecklingslaran
. Han klandrades for att alltfor genomgaende ha sokt faststalla overensstammelsen mellan den fysiska och den sociala organismen. Men i en av de manga uppsatserna i
Aus meinem Leben
(utgiven postumt i tva band, 1905) tillbakavisar han pastaendena om att han vore en larjunge till Spencer och att han helt enkelt lat sociologin ga upp i
biologin
.
Schaffle sokte placera nationalekonomin pa sociologins allmanna grundval. Betecknad som "en mastare i den socialvetenskapliga
induktionen
", tillhorde han i stort sett den historiska skolan och var en positiv
socialpolitiker
med en stark dragning at
statssocialismen
. I
Die Steuern
(tva band, 1895-1897) havdar han, att beskattningen skall ske i overensstammelse med den faktiska formagan att betala skatt, och i enlighet med denna princip skall inte bara
direkta
(
progressiva
) skatter utkravas, utan ocksa
indirekta
sadana (pa lyxkonsumtion). For ovrigt skrev Schaffle bland annat
Fur internationale Doppelwahrung
(1881),
Der korporative Hulfskassenzwang
(1882),
Inkorporation des Hypothekenkredits
(1883),
Vereinigter Versicherungs- und Spardienst bei Zwangshulfskassen
(1884) och
Die Gefahren des Agrarismus fur Deutschland
(1902). Ett stort antal monografier och uppsatser ar samlat i
Deutsche Kern- und Streitfragen
(1894; ny foljd 1895). Sedan 1892 (fran 1901 tillsammans med Bucher) var han redaktor av "Zeitschrift fur die gesamte Staatswissenschaft".