Adolph Heinrich Gotthilf Wagner , fodd 25 mars 1835 i Erlangen , dod 8 november 1917 i Berlin , var en tysk nationalekonom och politiker . Han var son till Rudolf Wagner och bror till Hermann Wagner .

Wagner promoverades till filosofie doktor i Gottingen pa avhandlingen Beitrage zur Lehre von den Banken (1857), blev 1858 professor i nationalekonomi och finansvetenskap vid Handelsakademien i Wien , dar han med sarskilt avseende pa aktuella bank- och myntfragor forfattade och utgav bland annat Das neue Lotterieanlehen und die Reform der oesterreichischen Nationalbank (1861), det sasom klassiskt ansedda arbetet Die Geld- und Credittheorie der Peelschen Bankacte (1862), Die oesterreichische Valuta (samma ar) samt Die Ordnung des oesterreichischen Staatshaushaltes (1853). Redan dessa arbeten gjorde honom till en auktoritet i penning- och bankfragor och han fick stort inflytande i den tyska rikspolitiken inom dessa omraden, bland annat med hansyn till regleringen av Tyska riksbankens sedelutgivningsratt och sedeltackning.

Ar 1863 flyttade han till Hamburg , dar han fatt plats som larare vid Kaufmannische Fortbildungs-Anstalt och 1864 utgav ett teoretisk-statistiskt arbete, Die Gesetzmassigkeit in den scheinbar willkurlichen menschlichen Handlungen . Ar 1865 blev han professor i statistik i Dorpat , dar han forfattade Beitrage zur Finanz-Statistik des Schulwesens der Ostsee-Gouvernements (1866) och Die russische Papierwahrung (1868). Ar 1868 blev han professor i Freiburg im Breisgau , men kallades redan 1870 som professor i statsvetenskap till Berlin, dar hans verksamhet som larare och forfattare bland annat foranledde hedersledamotskap i en mangd utlandska vetenskapliga samfund (av Kungliga Vetenskapsakademien 1917). Aren 1882?1885 var han (frikonservativ) medlem av preussiska deputeradekammaren, dar han sarskilt ? dock utan framgang ? framtradde som kraftig forkampe for tobaksmonopol for statens rakning sasom ett finansiellt medel att genomfora vittgaende socialpolitiska reformer. Ar 1909 blev han verkligt geheimerad (excellens) och 1910 ledamot av herrehuset (Forsta kammaren).

Forutom atskilliga mindre arbeten och tidskriftsuppsatser utgav han efter ankomsten till Berlin sina mest betydande verk, System der Zettelbankpolitik (tva delar, 1870?1873) och Lehrbuch der politischen Oekonomie (i senare upplaga kallad "Lehr- und Handbuch"), en nationalekonomisk laro- och handbok , varav han sjalv forfattade del I, "Grundlegung der politischen Oekonomie" (1879; ny upplaga 1892?1894), och delarna V?VII, innehallande en fullstandig "Finanzwissenschaft" (1877?1883; nya upplagor 1883?1891 och delvis 1901 och 1910). Dessutom behandlade han i Gustav von Schonbergs "Handbuch der politischen Oekonomie" laran om kredit- och bankvasen, forsakringsvasen samt vissa delar av finansvetenskapen, liksom i "Handworterbuch der Staatswissenschaften" artiklarna Staat in nationalokonomischer Hinsicht och Die volkswirtschaftliche Prinzipienfrage der Rechtsordnung des Grund und Bodens. Theoretische Sozialokonomik (1907) utgor en sammanfattning och bearbetning av "Grundlegung"; som dess andra avdelning utkom Sozialokonomische Theorie des Kommunikations- und Transportwesens och Sozialokonomische Theorie des Geldes und Geldwesens (tva band, 1909).

Bland Wagners manga mindre skrifter kan namnas Elsass und Lothringen und ihre Wiedergewinnung fur Deutschland (sjatte upplagan 1870?1871), Die akademische Nationaloekonomie und der Sozialismus (tal vid tilltrade av rektoratet vid Berlins universitet 1895; svensk oversattning "Katedersocialismen om socialismen") och Agrar- und Industriestaat (1901; utvidgad upplaga 1902), i vilken han gjorde sig till foresprakare for agrartullar ur statsintressets synpunkt. Han visade stort intresse for aktuella problem och deltog i dagsfragorna med polemisk skarpa, nagot som aven praglade hans undervisning, som alltid samlade mycket betydande ahorarskaror. Han anvande i hog grad historiska och statistiska undersokningar och fakta, bland annat i finanslaran , men framfor allt havdade han vetenskapens ratt att redan pa grund av hittills samlade observationer soka formulera allmanna ekonomiska lagar och strangt systematisera sitt innehall.

I striden mellan den tyska nya historiska skolan och den osterrikiska skolan intog han en formedlande stallning och bidrog genom strangt fasthallande av teoretiska principer att motverka en ensidig "historismus". I fraga om statens roll i det ekonomiska samhallslivet forandrades hans asikter med tiden betydligt; fran att vara nara nog en anhangare av laissez faire -principen, efter sina larofader Robert von Mohl och Karl Heinrich Rau , blev han, efter vad det forefaller, till stor del under inflytande av Johann Karl Rodbertus , vars litterara kvarlatenskap han delvis publicerade, och Albert Schaffle , av vars tidskrift han var medredaktor, 1878?1886, en tamligen avancerad statssocialist . Han betonar i senare skrifter uttryckligen, att de asikter han tidigare uttalat, till exempel annu i den 1870 utgivna skriften Die Abschaffung des privaten Grundeigenthums , varit alltfor "individualistiska"; och ur den 1873 stiftade Verein fur Socialpolitik , till vilken han varit initiativtagare, uttradde han 1877, da majoriteten inom denna forening i alltfor hog grad agnade sig at larda utlaggningar, medan han kravde handlingskraftig statssocialism. Han intradde 1881 i Christlich-soziale Partei och blev dess vice ordforande, tills han uttradde 1896.

Wagner forsokte systematisera motiven for det ekonomiska handlandet, men holl fast vid egenintresset som ledande och ansag underkannandet av detta var ett av socialismens grundmisstag, medan han a andra sidan ville strangt underordna privatintressena i det ekonomiska samhallslivet under allmanintresset, foretratt av rattsstaten ; han analyserade de nationalekonomiska begreppen jord och kapital ingaende; han skilde jordbruksmark, skogsmark, gruvfyndigheter, vatten o.s.v., forordande privat aganderatt i fraga om den forra, men vittgaende inskrankningar i den privata dispositionsratten over de senare; skillnaden mellan realkapitalet i samhallelig mening, som kan okas endast genom produktionens framsteg, foretagsamhet och sparsamhet, och forvarvskapital i privatekonomisk mening, pa vilket somliga kunna rikta sig genom andras forluster, betonade han starkt; framstegen i valstand underordnade han strangt befolkningslagen ("So behalt Malthus im allen wesentlichen Recht"), vars ringaktande han raknade till socialismens svagheter; i finansvetenskapen, inom vilken han kom att inta en lika auktoritativ stallning som i penning- och bankvetenskapen, inforde han den sa kallade socialpolitiska beskattningsprincip en utjamning av den bestaende formogenhetsfordelningen bland annat genom hoga arvsskatter ; i den tyska finanspolitiken medverkade han bland annat till inforandet av progressiva inkomst- och formogenhetsskatter .