Meriter

5 Munktell, Helena Mathilda, syster till M 4 , f 24 nov 1852 i Grycksbo, Stora Kopparberg, Kopp, d 10 sept 1919 i Sthlm, Osc. En av grundarna av Foren sv tonsattare 18. Tonsattare. - LMA 15. - Ogift.

Biografi

Helena M var yngst av nio syskon och hade formanen att vaxa upp i en mycket kulturvanlig miljo. Fadern ( M 2 ) hade ett brinnande musikintresse. Modern ansags vara ovanligt bildad och upprattholl efter faderns dod de konstnarliga och musikaliska traditioner som funnits pa bruksgarden Grycksbo under dennes tid. Hon tillbringade vintrarna i Sthlm dar hon holl storartade salonger och samlade kring sig Sthlms fornamsta musiker och konstnarer. Bland dem marktes M:s blivande larare tonsattarna Ludvig Norman och Conrad Nordqvist .

M och hennes syster Emma fick god utbildning i privatskolor. Efter att ha varit elev vid fru Hammarstedts skola i Sthlm borjade M studera musik vid Ivar Hallstroms musikinstitut. Darefter fortsatte hon musikutbildningen genom att ta privata lektioner i piano for Carl Fexer, komposition for Norman och Nordqvist, kontrapunkt for Johan Lindegren och instrumentation for Joseph Dente.

Fran och med 1870 borjade de for M:s utveckling sa viktiga utlandsresorna och under foljande decennium grundlades hennes starka intresse for allt som tilldrog sig i kontinentens musikliv. 1870 reste hon till Wien och studerade sang for en professor Wolff och piano for Julius Epstein. 1877?79 vistades hon regelbundet i Paris som skulle bli den stad i vilken hon under flera decennier hade sin fasta boplats under vinterhalvaret. Fram till borjan av 1870-talet studerade hon framfor allt sang, men under de forsta parisaren skulle pianot bli det instrument hon framst intresserade sig for. Hon studerade piano for T Ritter och C Delioux och agnade under nagra ar sa mycket tid at pianospelandet att sangutbildningen blev nastan helt asidosatt. Den pianistiska fardighet hon forvarvade dessa ar skulle senare paverka hennes satt att komponera for piano. Pianosatserna i hennes kompositioner ar ofta val utarbetade och gjorda med sakert sinne for pianots uttrycksmojligheter. Under foljande ar framtradde hon bade som solopianist och framfor allt som ackompanjator till sina egna sanger. I Paris borjade M ocksa fordjupa sina studier i komposition. Hon fick kontakt med tonsattaren Benjamin Godard och studerade komposition for denne, sannolikt under aren 1885 till 1892.

1885 framfordes i Sthlm sangerna Sof, sof och Ater i Sorento. Detta var M:s debut som tonsattare och hon vackte omedelbart uppmarksamhet. Stockholmspressen ansag att Sof, sof var "en melodisk parla af renaste vatten", att kompositionerna hade en individuell stil och att de bar spar av franskt inflytande. Aret darefter framfordes romansen Trohet som av recensenterna ansags vara "ett fortjusande stycke i svarmisk folkton". Redan i dessa forsta sanger hade alltsa M funnit sin speciella stil som utgor en sammansmaltning av sv och franska stilideal.

Under foljande ar framfordes flera av M:s sanger och hon framstod som en betydande och intressant sangtonsattare. Med detta genreval anslot hon sig till en borjan till en tradition av kvinnliga tonsattare som fanns i norra Europa. Men M:s verksamhet skulle snart stracka sig langt over sangtonsattarnas granser. Vid slutet av 1880-talet fick hon kontakt med den franske tonsattaren Vincent d`Indy. Denne fick stor betydelse for henne, inte enbart som larare utan aven som foresprakare for hennes verk; d`Indys stallning i Paris' musikliv var mycket stark. Han blev intresserad av M:s produktion, flera av hennes verk uppfordes i Paris under 1890-talet och detta decennium blev hennes stora genombrottstid i Frankrike. Fran 1892 studerade hon regelbundet for d'Indy, forst privat och fran 1894 vid Schola Cantorum. Kontakten uppeholl hon fram till 1910.

Under 1890-talet tonsatte M flera storre verk. Isjungfrun, en ballad for baryton och orkester, blev klar 1889 och uppfordes forsta gangen i Paris 1899. Operan I Firenze blev aven den klar 1889 och uruppfordes s a och 1891 pa K teatern i Sthlm. Hennes forre larare i instrumentation, Joseph Dente, hade da utfort instrumentationen av verket. Operan ar en sk opera comique i en akt och dess styrka ansags ligga i solonumren, speciellt i romanserna Tror ni en kvinna sa latt kan glomma och O fagra barn. I Firenze uppfordes aven privat i Paris 1892 i systern Emma Sparres atelje. Vid pianot satt da M sjalv, och hennes bada larare Godard och d`Indy var narvarande. Operan fick ett mycket positivt mottagande av den franska pressen.

1890-talet var M:s mest produktiva period och det var da hennes verk oftast var representerade pa konsertprogrammen. I Sverige framfordes framst hennes sanger. Stimulerad av detta tonsatte hon flera nya sanger och korverk. Under senare delen av 1890-talet okade hennes intresse for orkesterkomposition. Tva orkesterverk tonsattes, Suite symphonique och en symfonisk dikt, Branningar op 19. Bade den symfoniska sviten och Branningar uruppfordes vid skandinaviska konserter i Monte Carlo, den symfoniska sviten 1895, Branningar 1898, 1902 och 1919 i Sthlm. Under 1900-talets borjan tonsatte M nagra av sina viktigaste verk, forst en violinsonat 1905 som uruppfordes s a i Paris och i Sthlm. De sista tio aren tillbringade hon i Sverige. Oftast bodde hon i Sthlm men varje sommar atervande hon till sitt alskade Dalarna och sannolikt efter aterkomsten till Sverige tonsattes ytterligare tva orkesterverk, Valborgsmassoeld och Dalsvit. Det finns inga belagg pa att Valborgsmassoeld skulle ha uppforts, daremot uruppfordes Dalsvit i Paris 1910 och i Sthlm 1916.

Redan i de tidiga verken klingar M:s individuella stil. Speciellt sangerna ar franskinspirerade och har finns djarv frigjord harmonik, som da var ny och klingade frascht for sv oron. Men hon har ocksa aterskapat den sv folkvisan och folkdanserna i flera kompositioner. Framfor allt i de senare verken Dalsvit och Valborgsmassoeld framtrader M som nationalromantiker. Bagge verken ar inspirerade av hembygden Dalarna. Violinsonaten, hennes kanske mest betydande verk, ar tonsatt i franskinspirerad cyklisk form och innehaller djarva klangsammanstallningar, men har finns ocksa nordiska folkviseliknande tonfall och inte minst rytmiskt vitala partier som for tanken till dalpolskan. Den verkningsfulla kombinationen mellan nordisk folkton, nyromantik och franska klang- och formideal utgor essensen i hennes musik.

Forfattare

Eva Öhrström

Arkivuppgifter

M:s arkiv (kompositioner i handskrift, brewaxl mm) i MAB. Vissa kompositioner i Musikhist mus.

Tryckta arbeten

Kompositioner (hskr, MAB, vissa i tr, vanl Sthlm) : Orkester: Barcarolle (partitur); Symfonisk svit, Suite symphonique (partitur o stammor); Branningar, Sur les brisants, symf dikt op 19 (d:o), tr 1922; Dalsvit, Suite dalecarlienne, op 22 (d:o o klaverutdr); Valborgsmassoeld, symf dikt op 24 (d:o), tr 1922. ? Solorost o ork: Isjungfrun, Vision polaire, ballad f baryton o ork op 20 (E Sparre, t fr av A Hettich, d:o), tr 1922 (klaverutdr 1918); Majnattsroster, f sopran o ork op 25 (E A Karlfeldt, d:o), tr 1922 o f piano i Dix melodies, se nedan. ? Opera: I Firenze, opera comique i 1 akt (D Fallstrom, t fr av A Silvestre, partitur). ? Korverk: Kantat vid Fredrika Bremerforb:s 100-arsfest (Sthlm 1901, ursprungl t Internationella kvinno-konf dar 1897), f sopran, damkor o orgel/piano (H Widmark, partitur o stammor); Kantat vid Sv kyrkans i London invign 1911, f solokvartett, barnkor, 5-st kor o orgel/piano (E Evers, d:o); Sensitiva o Konvalj, 4-st korer m piano; Sang tiil skogen, f bl kor, Rattvik, 1891, Maj, Soir de mai, f damkor m piano (O Levertin, t fr av M Fournaise, semst 1896, partitur o stammor), tr Paris u a; Appeltradets visa, f damkor m piano (A Gellerstedt, t fr av dens, senast 1896, d:o), tr Paris c:a 1899; Hymn, f damkor m piano (C Hostrup, t fr av Hettich, senast 1896, d:o), tr Paris c:a 1899; Jul, f solorost/damkor o piano (Sparre, d:o), f solo tr 1913; Upp till Salem, f baryton/alt o damkor m piano (G Froding, d.o); Till min mor, f damkor/damtrio o orgel (H Munk-tell); Sof, sofl, f damkor o orgel (dens), senast 1885. ? Manskor a cappella: Langt bort i fjellarne, folkvisa, senast 1895, tr i Sallskapet f sv kvartett-sangens beframjande; Natt (Munktell), tr ibid; Sverige i sikte, tr i Manskoren; Ho vill val djupet mata? (V Modin). ? Violin o piano: Sonat Ess-dur op 21, tr Paris 1905. ? Piano: Humoresque, senast 1888, tr 1891. ? Solosang o piano: Dix melodies, urval av M:s sanger, tr Paris u a; 4 sanger: Det forste mode (B Bjornson), Sof, sof! (Munktell), Ater i Sorento (C Snoilsky), Trohet (PDA Atter-bom), tr c:a 1890; Ater i Sorento (Snoilsky), senast 1885, tr 1918; Trohet, visa i folkton (Atterbom), senast 1886, tr 1918; Fjarran pa enslig stig (Fallstrom), tr 1893; Trollmakt, f mezzosopran (Sparre), tr 1893 (1892?); Mellan himmel och hav (Fallstrom), senast 1888, tr 1891; Osterns natt, duett f alt o sopran (Widmark), tr 1894; Dis-moi, mobile etoile, aria f sopran (A Lacaussade, t sv av F Arl-berg), Paris, 1885; Aterkomst, f sopran (G Meyer); Dvargen, fbas (forfokand). ? Ofullbordade verk o utkast: dryckesvisa, Gloria Deo o Le tombeau de David a Jerusalem, sang (A de Lamartine); pianosonat samt trio f violin, violoncell o piano.

Kallor och litteratur

Kallor o litt: Tidn:art:ar o rec:er, MAB. K Linden, H M:s musikaliska verksamhet o produktion (trebetygsuppsats, 1968). H Connor, Sv musik (1977); A Edling, Franskt i sv musik 1880-1920 (1982); E Ohrstrom, 1800-talets sv musikhist ur kvinnoperspektiv (Kvinnove-tensk tidskr 1983, nr 21).

Hanvisa till den har artikeln

Bast ar forstas om man kan gora en hanvisning till den tryckta versionen. Om man vill hanvisa till webbversionen maste man gora en lank till aktuell sida sa att det ar tydligt att det ar webbversionen man hanvisar till. Ett exempel pa en hanvisning till denna artikeln ar:
Helena M Munktell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8535, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Öhrström), hamtad 2024-06-05.

Du kan ocksa hanvisa till den har artikeln med hjalp av dess unika URN-nummer som ar: urn:sbl:8535
URN star for Uniform Resource Name och ar en logisk identifierare for denna artikel, till skillnad fran dess lank, som ar en fysisk identifierare. Det betyder att en hanvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida forandringar av denna webbsida.
En sadan hanvisning kan se ut pa foljande satt:
Helena M Munktell, urn:sbl:8535, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Öhrström), hamtad 2024-06-05.