Meriter

6. Ernst Johan Creutz, de tre foregaendes kusin, son till C. 2 , f. 12 febr. 1675 i Abo, d. 3 apr. 1742 pa Kristineholm i Allhelgona socken, Strangnas stift. Student i Abo 1683; foretog en utrikes studieresa; fanrik vid Upplands tremannings infanteriregemente 1 sept. 1700; hovjunkare hos ankedrottning Hedvig Eleonora 1701; kammarherre 1705; bevistade utskottsmotet 1710 och riksdagarna 1713?14, 1719, 1720, 1723 och 1726?27 och var darunder bl. a. ledamot av utskottet angaende forskott och frivilliga gavor 1710, av riddarhusutskottet 1710, av utskottet ≫till medlens insamlande≫ 1710, av sekreta utskottet 1713?14, 1719 och 1720, av besvarsutskottet 1713?14 och av kommissionen over nod- och krigshjalpen a Norrmalm 1713?14, elektor 1719 och 1723, ledamot av utskottet for uppsattande av riksradsforslag 1719, av utskottet till regeringsformens, kungaforsakringens och valaktens uppsattande 1719, av deputationen angaende ny riddarhusordning 1720 och 1723 (ordforande 1723), av deputationen angaende adelns privilegier 1720 och av deputationen att mellan riksdagarna foretrada adeln infor reduktionskommissionen 1720, ordforande i kommissionen over P. Brenner 1720 och i deputationen over radsprotokollen (sekreta deputationen) 1723 och 1726?27, ledamot av deputationen angaende tvisten mellan Goteborg och Uddevalla 1723 och av kommissionen over K. D. Ehrenpreus 1726?27 samt ordforande i urskillningsdeputationen 1726?27; lagman i Ostergotlands lans lagsaga 18 juli 1718; tillika ordningsman darstades 29 juli 1718; andre riddarhusdirektor 26 maj 1719?1727; lagman i Halland 11 maj 1719; ledamot av riksens standers kommission over upphandlings-deputationens och kontributionsranteriets forvaltning 28 maj 1719 och av den utvidgade kommissionen over samma arende 9 juni 1719?18 jan. 1724; landshovding i Ostergotlands lan 9 jan. 1721; riksrad 3 aug. 1727; ordforande i kommissionen over landshovding S. von Hylteen 9 jan. 1730?1731; greve 14 juni 1731; ledamot av kommissionen angaende pantrattigheter i Neukloster 22 mars 1734? 21 maj 1737; kansler for Abo akademi 3 aug. 1735?1739; licentierad fran riksradsambetet 26 mars 1739.

Gift 16 maj 1711 med friherrinnan Ebba Margareta Baner, f. 16 dec. 1672, d. 5 okt. 1736, dotter till riksradet och faltmarskalken friherre Gustav Baner .

Biografi

Efter studier vid svenska och utlandska universitet, dar han enligt samtida vittnesbord visat en ≫ofortruten flit och lust till arbete≫, fastes C. vid tjugusex ars alder vid riksankedrottningen Hedvig Eleonoras hov. Under sjutton ars hovtjanst knots han pa det narmaste till de hogaristokratiska kretsar, som blevo de styrande under frihetstidens tva forsta decennier; Gustav Bonde , vars bana visar stor likhet med C:z', horde salunda till hans kamrater vid hovet. Samtidigt erholl han genom sitt ar 1711 ingangna giftermal med riksradet Baners dotter en betydande utokning av sina genom reduktionen minskade fadernearvda godsbesittningar.

I det politiska livet intradde C. for forsta gangen vid utskottsmotet 1710. Dar saval som vid den foljande riksdagen 1713?14, dar han ocksa insattes i sekreta utskottet, valdes C. till ledamot av ett flertal av de deputationer, som utgjorde ett sa betydelsefullt inslag i den datida riksdagens arbetsformer. Att doma av de knapphandiga protokollen intog han vid dessa riksmoten en av hans stallning som hovman betingad forsiktig hallning, och hans erbjudande 1713 att betala mer i kontribution an vad som foll pa hans lott tyder snarast pa att han tagit avstand fran den mot envaldet opponerande riktningen.

Da under den stora omorganisation av den centrala forvaltningen, som utmarkte Karl XII:s sista regeringsar, alla tillgangliga krafter togos i ansprak, utnamndes C. i juli 1718 till lagman i Ostergotland. Senare i samma manad blev han ocksa innehavare av det nyinrattade ordningsmannaambetet i lanet, i vilken egenskap det alag honom ej blott att overvaka ordningen och underlatta skatternas upptagande utan aven att beframja akerbruket och i ovrigt pa allt satt understodja landshovdingen. Vid forvaltningens reorganisation efter envaldets fall forflyttades han till Halland som lagman men fick i borjan av ar 1721 atervanda till Ostergotland, denna gang for att eftertrada sin van Gustav Bonde som landshovding. I denna egenskap nedlade han under sex ar ett energiskt och for lanet mycket betydelsefullt arbete. Talrika ambetsskrivelser fran och till C. vittna om den mangd praktiska fragor, han under denna tid haft att avgora. I den forut sa valmaende provinsen radde efter kriget pa manga hall oordning och stor fattigdom, vilket pakallade styrelsens ingripande. Langvarig moda vallade upptackten, att bonderna pa flera stallen forfarit bedragligt vid mantalsskrivningen, liksom en fran krigsaren harrorande strid om rusthallsskyldigheterna. C. ingrep overallt med kraft och stranghet och aterstallde laga ordning pa ett satt, som forskaffade honom ett lange respekterat namn. En annan betydelsefull uppgift, som fordrade C:z' personliga ingripande, gallde Norrkopings ateruppbyggande efter ryssarnas harjningar under de sista krigsaren och fordelningen av det understod, staten beviljat den nodlidande befolkningen. De kravande uppgifterna inom lanet gjorde, att han 1724 begarde befrielse fran det lika hedrande som maktpaliggande varvet att vara ordforande i den ena av de bagge kommissioner, som tillsatts for att soka bringa reda i Finlands genom kriget forstorda ekonomi och forvaltning. Forst sedan Norrkopings borgerskap genom en skrivelse till regeringen vittnat om att C. icke kunde avvaras i lanet och han sjalv personligen framlagt dettas tillstand infor radet, befriades han fran uppdraget, som i stallet tillfoll Gustav Bonde.

An mer betydelsefull for C:z' framtid blev emellertid hans verksamhet som riksdagsman. Vid frihetstidens fyra forsta riksdagar tog C. sate pa riddarhuset som representant for greve Abraham Brahe och erholl darigenom den forsta platsen bland standernas ledamoter. I enlighet med den praxis, som redan tidigare utbildats och nu definitivt godkandes, hade C. till foljd harav att pa riddarhuset oppna och avsluta riksdagarna och att vid forfall for lantmarskalken intrada som dennes stallforetradare. Samma forhallande gjorde, att C., som invaldes i ett for varje riksdag okat antal utskott och deputationer, alltid blev dessas ordforande. Den ledande stallning, som sa tillfoll honom, starktes ytterligare darigenom, att han redan 1719 valts till riddarhusdirektor och till foljd darav ocksa mellan riksdagarna tjanstgjorde som standets representant. Sina pa bordsforetradet grundade uppgifter fyllde C. pa ett satt, som vid flera tillfallen forskaffade honom adelns offentliga tack for ≫ogemen flit och zele≫. Man torde ocksa vara berattigad att har finna en vasentlig orsak till att planerna pa valjandet av en vice lantmarskalk aldrig blevo verkligt aktuella. Att doma av de manga tal, med vilka han under dessa ar framtradde som standets representant, har han varit en god talare. Man moter i dem en uppriktig fosterlandskarlek, en stark tro pa det nya statsskickets fordelar och icke minst forvissningen om att riddarhuset var det politiska livets centrum. Typisk for hans uppfattning ar salunda uppmaningen till Arvid Horn, da denne nedlade lantmarskalksstaven 1723, att mellan riksdagarna ≫bevaka rikets valgang och standernas ratt och frihet, vilka delar sa litet kunna eller bora skiljas fran varandra≫.

Nagon utpraglad partiman blev C. aldrig. Men man erhaller likval en god bild av hans politiska stallning genom att folja huvuddragen av hans verksamhet vid riksdagarna, dar han tog flitig del i debatter och utskottsarbete. Vid riksdagen 1719 framlade han i sekreta utskottet ett forslag om revision av reduktionen, som fatt det for hogadeln tilltalande mottot ≫non tollitur peccatum, nisi restituatur oblatum≫. Forslaget var tydligen ett forsok fran den godsbesittande adelns sida att ocksa pa denna punkt stryka ett streck over envaldstidens verk. Motstandet fran den lagre adeln och de ovriga standen var emellertid for stort, och man fick noja sig med att foljande ar tillsatta en kommission for att overse fragan. Da man 1723 utsag en storre reduktionskommission for att med bitrade fran kollegierna revidera vissa av reduktionstidens atgarder, erbjod sig C, som representerat adeln i den foregaende kommissionen och alltjamt ledde standets debatter i denna sak, att overtaga presidiet i denna men forbigicks dock vid valet, da han ansags och otvivelaktigt aven var alltfor personligt intresserad i saken.

Det bor emellertid papekas, att C. i reduktionsfragan knappast framst letts av omsorgen om sin personliga fordel. Om hans oegennytta vittnar hans yttrande betraffande kontributionens fordelande ar 1720, att det var viktigare att fralsa landet, ≫an att det skall komma an pa en daler s. m. eller nagot oss emellan≫. Men saval da det gallde reduktionen som i andra fragor upptradde C. som en huvudrepresentant for asikten, att rikets valgang i hog grad berodde pa att adeln havdade sin yttre stallning. I striden om adelsprivilegierna 1720 var han. sitt stands framste representant, och vid riksdagen 1723 spelade han i flera hanseenden en framtradande roll. Det var salunda pa hans initiativ, sekreta utskottet fick i uppdrag att med stranghet forska efter dem, som stodo bakom bondestandets forslag om konungamaktens okande. Da riddarhuset kort darefter upprordes over borgarstandets begaran, att halften av alla ambeten skulle reserveras for de ofralse, sammanfattade C. sitt stands asikter i fragan i ett utforligt memorial, som med stor skarpa tillbakavisade forslaget och efter upplasandet belonades med kraftiga applader av den forsamlade adeln. Skulle ett dylikt forslag bliva verklighet, yttrade han darvid bland annat, ≫torde friheten sattas pa spitzen och den igenom dorren spatzera fran oss≫, da de ofralse i sa fall finge storre rattigheter an adeln.

I ovrigt intog C. for det mesta en medlande standpunkt, i det han garna sokte forebygga allvarligare strider standen emellan och upprepade ganger varnade standerna for att i allt for stort maktbegar satta sig over den lag, de sjalva stiftat. 1720 talade han salunda, ehuru forgaves, mot att ett kapitel i lagboken andrades utan att domarkaren hordes, och vid ett annat tillfalle gjorde han gallande, att standerna ej borde granska personvalet, endast proceduren vid ambetsmannautnamningar. A andra sidan havdade C. uppratthallandet av den maktfordelning, grundlagen foreskrivit, och gick darfor i spetsen for dem, som yrkade ett effektivt utkravande av radets ansvar infor standerna. Som ordforande i sekreta deputationen 1723 ansags han salunda ha tagit initiativet till manga av de anmarkningar, denna framlade efter genomgangen av radsprotokollen, och aven vid andra tillfallen hordes han tala for stranga atgarder, sa snart en ambetsman overtratt sina rattigheter.

Genom sina personliga forbindelser knots C. tidigt till den krets, som samlades omkring Horn , ehuru det drojde lange, innan han oppet anslot sig till denne. 1719 yrkade C. i sekreta utskottet pa att Horn skulle aterinsattas i radet och fick darefter i uppdrag att delgiva honom standernas sympatiuttalanden. Da han 1723, i striden om hertigens av Holstein succession framlade det senare antagna forslaget, att standerna ej skulle fatta beslut i tronfoljdsfragan, forran casus intradde, tolkades detta som ett tecken pa hans overgang till det mot Horn fientliga holsteinska partiet. Men ratta forhallandet torde ha varit, att C. har liksom alltid latit sitt handlingssatt bestammas av omsorgen om forfattningens uppratthallande, ej av personliga hansyn. Av samma skal ingrep han vid det stormiga lantmarskalksvalet 1726 pa ett avgorande satt till Horns forman och visade som ordforande i den stora sekreta deputationen vid samma riksdag i riksradet J. Cederhielms sak, att han var beredd att stodja Horns politik. Detta forhallande har givetvis ej saknat betydelse for hans kort darefter skedda upphojelse till riksrad. For att komma narmare sina i Sodermanland belagna jordagods begarde C., som under nyssnamnda riksdag varit invecklad i en het strid med justitiekanslern Tomas Fehman angaende dennes roll vid understodsfordelningarna i Norrkoping ? en strid som pa adelns begaran bilades i godo ?, att bliva forflyttad fran Ostergotlands till Sodermanlands lan. Tidigare uppford pa forslag till presidentstolen i statskontoret, uppsattes han emellertid nu som beloning for sitt tragna riksdagsarbete pa riksradsforslag och erholl mot riksdagens slut en av de lediga platserna i radet.

Om C:z verksamhet under de tolv ar, han tillhorde riksradet, aro vi mindre val underrattade. Att han i allmanhet understott Horn, ar sakert, men han synes icke ha hort till dem, som stodo denne narmast, och det ar svart att avgora, vilken roll han i det hela spelat. Att hans anseende varit stort framgar emellertid darav, att han saval 1731 som 1734 horde till de riksrad, som av standerna erhollo tacksagelser for sina radslag, och att han 1735 valdes till Horns eftertradare som kansler for Abo akademi. 1730 utsags han till ordforande i den sarskilda kommission, som skulle doma over landshovdingen S. von Hylteen, men lyckades icke slutfora detta invecklade mal och befriades foljande ar av standerna fran det betungande uppdraget, som tvungit honom att tillbringa storsta delen av aret i Skane. ? Da standerna 1739 gingo till angrepp mot Horns anhangare i riksradet, blev C. egendomligt nog den, som fick taga emot de hardaste stotarna. Franske ministern uppger salunda, att medan var och en av de ovriga anklagade riksraden hade sina maktiga foresprakare, voro alla ense om att uppoffra C. Anledningen hartill har tydligen varit dennes kanda sjalvstandighet och framfor allt det faktum, att han vagat forsvara sig i ordalag, som ansagos innebara klander av standernas forfarande. Sarskilt uppretades sinnena over hans forklaring, att han enligt regeringsformen ansag riksradens uppgift vara att rada, ej att regera, varfor han ej velat ≫genom envishet i smasaker reta overheten≫. C:z' ode var salunda givet. Den 26 mars 1739 erholl han enligt standernas beslut jamte fyra av sina kolleger avsked fran radsambetet, ehuru med bibehallande av rangen och med 4,000 dlr smt i pension. Harmed stacktes for alltid C:z' politiska bana. Som en epilog till densamma kan man betrakta hans indragande trenne ar senare i den politiska processen mot Johan Gyllenstierna , da han anklagades for att ha konspirerat med Ryssland mot det harskande hattpartiet. Ehuru man trots alla anstrangningar ej kunde bevisa C:z' delaktighet i nagra dylika stamplingar, domdes han dock av standerna forlustig sin pension och forvisades till sina gods, en juridiskt fullstandigt ohallbar dom, som endast framhavde, hur langt partisplittringen nu natt.

Om ock C:z' bana framst varit den driftige ambetsmannens, fick den dock sin egentliga pragel av hans langvariga riksdagsverksamhet. Det drag, som mest utmarker denna, ar en omisskannlig stravan att i en omtalig tid undvika allt, som kunde leda till att det nya statsskicket blev nagot annat an fran borjan avsetts, darav de upprepade varningarna for missbruk vid maktens utovande. I ovrigt hade han namn om sig att vara en strang, rattradig och oforskrackt herre, som aldrig avvek fran vad han funnit vara ratt och aldrig satte personliga hansyn framfor rikets intressen. I sitt privata liv lar han enligt ett samtida vittnesbord ha haft en ≫medfodd bojelse till omhet och medlidande med andre menniskor≫, varom ett av honom instiftat och i hans testamente ihagkommet fattighus sarskilt bar vittne. Samma kalla ( Serenius ) uppger ocksa, att han, i motsats till vad manga ville gora gallande, utan klagan bar de sista arens motgangar, som han visste sig icke ha fortjanat. Denna uppgift forefaller trovardig, och han synes pa det hela ha varit av en helt annan typ an exempelvis den intrigerande T. G. Bielke , som aldrig upphorde att soka upprattelse for nederlaget 1739. ? C:z' huvudgard var sateriet Kristineholm i Allhelgona socken i Sodermanland, dar han aven agde Helgo i Tystberga socken och Mastena i Balinge socken. I Uppland innehade han Rosersberg i Norrsunda socken samt Farsta och Gustavsberg i Varmdo socken. Malmgard, som han arvde av fadern, saldes inom kort till hans kusin landshovdingen Lorens Creutz d. y. (se ovan 3) enligt ett avtal, som slutgiltigt bekraftades ar 1697, da han uppnadde myndig alder.

Forfattare

Herbert Lundh.

Arkivuppgifter

C:z' ambetsskrivelser forvaras i riksarkivet; nagra privatbrev av hans hand finnas i Uppsala universitetsbibliotek.

Tryckta arbeten

Kallor och litteratur

Skrivelser till K. M:t fran landshovdingen i Ostergotlands lan 1721 ?1726, biographica, riksdagshandl.: sekreta deputationens handl. 1726? 1727, handl. ror. kommissionen over landshovdingen S. v. Hylteen, prot. hos riksens standers kommission over J. Gyllenstierna 1741, allt i RA. ? Sveriges ridderskaps och adels riksdags-prot, 17 (1902); Sveriges ridderskaps och adels riksdags-prot. fr. o. m. ar 1719, 1?5 (1875?79); Svenska riksdagsakter, Ser. 2: 1, 3 (1909, 1917); Handlingar rorande Skandinaviens historia, 34 (1853). ? J. Bilmark, Historia regis academias Aboensis, 6 (1771); G. Bonde, Sverige under Ulrica Eleonora och Fredric I eller ifran 1718 till 1751 (1821); T. Carpelan, Finsk biogr. handbok, 1 (1903); P. G. Cederschjold, Riksdagen i Stockholm ar 1719, 1?2 (1825?26); W. Enblom, Privilegiestriderna vid frihetstidens borjan 1719?1723 (1925); A, Lewenhaupt, Karl XII:s officerare, 1 (1920); S. Loenbom, Hist. mark-wardigheter till upplysning af swenska hafder, 2 (1767); C. G. Malmstrom, Sveriges polit. historia 1718?1772, 2 (1895); Sveriges riddarhus, red. av C. Hallendorff (1926); J. Serenius, En christelig lik-predikan ofwer ,.. riksradet... Ernst Johan Creutz (1742); C. J. Trolle-Bonde, Anteckningar om Bondeslakten. Riksradet grefve Gustaf Bonde, 1, 3 (1898): H. Valentin, Frihetstidens riddarhus (1915).

Hanvisa till den har artikeln

Bast ar forstas om man kan gora en hanvisning till den tryckta versionen. Om man vill hanvisa till webbversionen maste man gora en lank till aktuell sida sa att det ar tydligt att det ar webbversionen man hanvisar till. Ett exempel pa en hanvisning till denna artikeln ar:
Ernst Johan Creutz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15656, Svenskt biografiskt lexikon (art av Herbert Lundh.), hamtad 2024-05-31.

Du kan ocksa hanvisa till den har artikeln med hjalp av dess unika URN-nummer som ar: urn:sbl:15656
URN star for Uniform Resource Name och ar en logisk identifierare for denna artikel, till skillnad fran dess lank, som ar en fysisk identifierare. Det betyder att en hanvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida forandringar av denna webbsida.
En sadan hanvisning kan se ut pa foljande satt:
Ernst Johan Creutz, urn:sbl:15656, Svenskt biografiskt lexikon (art av Herbert Lundh.), hamtad 2024-05-31.