835-836 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua)
Full resolution (TIFF)
-
On this page / pa denna sida
- Livingstonemedaljen ...
<< prev. page << foreg. sida <<
>> nasta sida >> next page >>
Below is the
raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error?
Proofread the page now!
Har nedan syns
maskintolkade texten
fran faksimilbilden ovan.
Ser du nagot fel?
Korrekturlas sidan nu!
This page has been proofread
at least once
.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlasts
minst en gang
.
(skillnad)
(historik)
Ussing utgifna, till hvilken sluter
sig Madvigs kritiska skrift "Emendationes
livianae". Handskriftforskningen har bedrifvits med
ifver och framgang. I den tog svensken A. Frigell
liflig del, och han framtradde darefter saval med
textupplagor som med kritiska skrifter. For ungdomens
behof aro upplagor af en del bocker af L:s verk
utgifna och kommenterade af A. F. Wimmercrantz,
A. T. Broman och R. Tornebladh samt A. Frigell,
hvilkas editioner omfatta flera eller farre bocker i
forsta dekaden samt en eller tva i den tredje (21 och
22), afvensom af P. Bagge (3:e dekaden). Pa svenska ar
L:s romerska historia ofverflyttad af E. Schroder
(1626) samt 0. Kolmodin d. y. (bockerna 1-10 och
21-27; 5 bd, 1831-44), - Se vidare Taine, "Essai
sur Tite-Live" (5:e uppl. 1888) och Soltau, "L:s
geschichtswerk" (1897). R. Tdh.
Livius Andronicus,
romersk skald, kom helt ung,
sannolikt efter erofringen af Tarent, 272 f. Kr.,
till Rom som slaf, men frigafs sedermera af sin
husbonde, troligen M. Livius Salinator, efter
hvilken han antog namnet Livius. Efter att forst ha
sysselsatt sig med undervisning egnade han sig at
skaldskap och skadespelarkonst. Om hans litterara
betydelse se Latinska litteraturen, sp. 1318.
R. Tdh.
Livjaegerkorpset,
da. Se
Lifjagarkaren.
 |
| Livlands vapen.
|
Livland
(
Lifland
,
Liffland
). 1. Urspr.
benamning pa det omrade vid Ostersjons ostra kust,
som beboddes af
liver
(se d. o.), men sedan
dessa uppgatt i de under 1000-talet intrangande
letterna, har L. varit foretradesvis en geografisk och
administrativ benamning for det af ester, letter och
inflyttade tyskar bebodda landet emellan Estland och
Kurland. Emedan detta omrade intar den mest betydande
delen af de s. k. Ostersjoprovinserna, ha under dess
namn stundom innefattats afven de kringliggande. Med
Svenska L.
forstods den af
Sverige erofrade, n. om Duna belagna delen af L.,
med
Polska L.
den s. om samma flod belagna delen.
– 2. En af de tre ryska Ostersjoprovinserna, begransas
i n. af Estland, i o. af sjon Peipus, som skiljer
L. fran guv. S:t Petersburg, och guv. Pskov, i
s. o. af Vitebsk, i s. v. af Kurland och i v. af
Rigaviken samt har en areal af 47,029 kvkm.,
hvaraf 2,876 kvkm. komma pa oarna (
Osel
,
Moon
,
Kyno
,
Runo
m. fl.). L. ar foretradesvis ett slattland och
genomskares i n. och s. af en fran Estland kommande
plata, hvilken loper pa omse sidor om Virzjarv-sjon
och har sina storsta hojder s. o. om denna sjo nara
ostra gransen i Munnamaggi (324 m.), det hogsta
berget i Ostersjoprovinserna, och Vallamaggi (296
m.). Langre soderut, emellan floderna Ewst och
Aa, ligger en annan plata, hvars hogsta punkt ar
Gaising-kalns (313 m.). Som foretradesvis vackra anses
den pa gamla borgruiner rika trakten kring Wenden,
hvilken af tyskarna i landet kallas "livlandska
Schweiz", samt
omgifningarna kring Segewold, Krem?n och Kokenhusen. Vid
kusten af Rigaviken, vid sjoarna Peipus och Virzjarv
samt langs de storre vattendragen ar landet laglandt,
mest skogs- och karrtrakter. Omkr. 1,500 kvkm. af
landet aro betackta med vatten (oberaknadt L:s
andel af Peipus-sjon), och af dem komma 274 kvkm. pa
Virzjarv. Tillsammans lara finnas 325 vattendrag och
950 sjoar (daribland 350 storre). Till Rigaviken flyta
Pernau, Salis, Duna samt livlandska och kurlandska
Aa, alla segelbara, till Finska vikens vattenomrade
endast den i Peipus utmynnande Embach. Den nara 300
km. langa kusten har blott tva hamnar, Pernaus och
Dunas mynningar. De manga hamnarna pa on Osel aro
af ringa betydelse for handeln, emedan inloppen aro
besvarade af ref och sandbankar. Landets geologiska
byggnad ar noga undersokt. Den siluriska formation,
som betacker Estland, upptrader afven i norra L.;
aterstoden tillhor det devoniska systemet. Det hela
ar betackt af glaciala bildningar, stundom anda till
120 m. tjocka. Erratiska block finnas spridda ofver
hela landet, t. o. m. pa dess hogsta punkter, sasom pa
Munnamaggi. Jorden ar foga fruktbar. Klimatet ar ratt
och fuktigt; medeltemperaturen for aret ar i Riga 6°
C. (for vintern -5°, for sommaren + 17,5°), i Dorpat
4,5°. Skogar betacka ungefar 1/4 af landet och finnas
foretradesvis langs kusten samt aro ofvervagande
barrskog, men afven nordiska loftrad. Annu forekomma
bjornar och vargar, mer sallsynta aro lodjuret och
algen. Jordbruket ar hufvudnaring och lamnar nagot
till afsalu, i synnerhet af lin. 18,5 proc. af
jorden aro aker, 41,5 proc. ang och betesmark. Afven
fisket ar en viktig naringskalla. I industriellt
hanseende intar L. en framstaende plats bland
ryska guvernement. Framst star tillverkningen af
yllevafnader och brannvin. Den fornamsta fabriksstaden
ar Riga, som jamte narmaste omgifning producerar 90
proc. af landets hela industrivarde. F. o. har blott
Pernau nagon betydelse pa detta omrade. Handeln ar
blomstrande och koncentrerar sig hufvudsakligen i
Riga, i mindre man i Pernau, Dorpat och Arensburg. De
fornamsta exportvarorna aro petroleum, oljekakor,
ull, hampa, linfro, lin, spannmal och tra. Flera
jarnvagslinjer korsa landet. – Invanarnas antal
uppgick 1897 till 1,295,231 (28 pa 1 kvkm.). Storsta
delen ar ester, i norra delen (40 proc.), och letter,
i sodra delen (43,4 proc.) samt tyskar (7,6 proc.),
hvilka bilda adeln och stadernas borgerskap, ryssar
(omkr. 5,4 proc.), polacker (1,2 proc.) och judar (2
proc.). Liverna, hvilka gett sitt namn at landet, ha
uppgatt i letterna (se
Liver
). Sprakgransen emellan
ester och letter gar nu fran Salis ofver Rujen, Walk
och Rauge till Marienburg. Med afseende pa religionen
voro 1897 79,8 proc. protestanter, 14,3 proc. ortodoxa
greker (ehuru till en betydlig del raskolniker),
2 proc. judar, 2,3 proc. rom. katoliker. De
tyske erofrarnas anstrangningar att fortyska
landet ha fullkomligt misslyckats. Ester och
letter visa oppet sitt traditionella hat mot
inkraktarna. Undervisningsspraket ar i alla
skolor, afven de privata, numera (sedan 1887)
ryska. Pa senare tid har ryska regeringen borjat
arbeta pa en russifiering af L. liksom af de andra
Ostersjoprovinserna samt infort ryska lagboken (1835)
och pabjudit ryska sprakets anvandning i st. f. det
tyska (1867 och 1885). Bonderna ega
<< prev. page << foreg. sida <<
>> nasta sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:53:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbp/0454.html
