337-338 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare)
Full resolution (TIFF)
-
On this page / pa denna sida
- Justitiedeputationen ...
<< prev. page << foreg. sida <<
>> nasta sida >> next page >>
Below is the
raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error?
Proofread the page now!
Har nedan syns
maskintolkade texten
fran faksimilbilden ovan.
Ser du nagot fel?
Korrekturlas sidan nu!
This page has been proofread
at least once
.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlasts
minst en gang
.
(skillnad)
(historik)
motgangen vid Salmi 2 sept. s. a. fortsatte
faltmarskalken Klingspor med finska armens
hufvudstyrka atertaget och valde darvid vagen
till Vasa, medan den svaga 1:a brigaden under
ofverstelojtnant Reuterskold hanvisades
till vagen Lappo?Jutas?Nykarleby for att
skydda densamma. Ryska hufvudstyrkan under
general Kamenski foljde Klingspor, hvaremot
general Kozatjkovskij med omkr. 2,000 man
sandes efter Reuterskold. Denne drog sig 12
sept. tillbaka till Nykarleby och lamnade vid
den viktiga punkten J. endast en bataljon. Det
var fara vardt, att Kozatjkovskij genom att
bemaktiga sig denna punkt kunnat afskara vagen
for hufvudstyrkan, som drog sig tillbaka pa
strandvagen. For att forekomma detta brot den
fran sitt sjuklager uppstigne von Dobeln upp
med sin af foregaende marscher uttrottade
brigad (endast tva bataljoner bjorneborgare)
jamte major Gyllenbogels landtvarnsafdelning
under natten till 13 fran Munsala och framkom
kl. 10 f. m. namnda dag till ifragavarande
vagskal, strax s. om hvilket stallning
togs. Efter middagen anlande ryssarna och
ofvergingo till anfall. Striden blef hardnackad,
men slutade darmed, att ryssarna trangdes
tillbaka och att vagen var fri. ? Minnet
af slaget har blifvit bevaradt i Runebergs
vackra dikt ”Dobeln vid Jutas”; 29 juni 1885
restes pa slagfaltet en minnesvard, och 13
sept. s. a. aftacktes en darpa anbragt byst af
von Dobeln.
C. O. N.
 |
| Slagfaltet vid Jutas.
|
Jute
[eng. utt. d??’t],
Jutevafnad
. Se
Bekladnadsvaxter
, sp. 1238, och
Corchorus
.
Jutekarret.
Se
Badelundsas
.
Jutenabben,
en 2 km. n. om Kalmar utskjutande
udde, pa hvilken svenskarna i juni 1611 anlade
en befastning. 5 aug. 1677 halade sig danska
flottan norrifran ned till J., a hvilken
8 s. m. omkr. 3,000 man landsattes, hvilka,
harjande och brannande, framtrangde till Kalmar
forstad, som antandes; nagot anfall pa den i
daligt forsvarsstand varande egentliga staden
vagades dock ej.
L. W:son M.
Jutland.
Se
Jylland
.
Jutska hasten.
Se
Jyllandska hasten
.
Jutsk boskap.
Se
Jyllandsk boskap
.
Jutta,
dansk drottning, dotter till hertig
Albrekt I af Sachsen, sondotter till prinsessan
Jutta (se nedan
Jutta
1), 1239 formald med konung
Erik Plogpenning och efter mordet pa honom med
en tysk borggrefve af Rosenburg. Med Erik hade
hon 4 dottrar, af hvilka Ingeborg blef norsk
och Sofia svensk drottning (om de tva andra
se
Jutta
, danska prinsessor 2). Sofia, dotter
i hennes 2:a gifte, aktade 1293 Erik Langben,
herre till Langeland.
E. Ebg.
Jutta,
danska prinsessor.
1. J., troligen dotter till konung Knut Magnusson,
blef formald med hertig Bernhard af Sachsen
och stammoder till hertigarna af Anhalt. ?
2. J., den foregaendes sondotters dotter, dotter
till Erik Plogpenning och hans gemal Jutta
(se ofvan), f. omkr. 1245, d. 1284, var 1266?72
priorinna i ett kloster i Roskilde, men lamnade
det jamte sin yngre syster Agnes och drog till
Sverige. Dar knot hon en brottslig forbindelse
med sin svager, konung Valdemar, hvilket bidrog
till hans afsattning. Hon atervande kort darpa
till Danmark.
E. Ebg.
Juuka
[j?ka]. Se
Juga
.
Juul
[j?l],
Esger
, arkebiskop i Lund,
d. 17 jan. 1325, var forst kanik i Ribe och
forsvarade infor den paflige legaten konung
Erik Menveds sak i dennes strid med arkebiskop
Jens Grand (1299?1302). Till lon darfor blef
J. 1306 biskop i Aarhus och 1310 arkebiskop
i Lund. 1315 kom han i oenighet med Erik,
sannolikt till foljd af de otillborliga kraf
denne stallde pa arkebiskopsstolen, och bannlyste
konungen (1317). Men J. fann intet understod
af de ofrige biskoparna och maste darfor
lamna Danmark. 1318 foljde han den svenska har,
som angrep Skane, men lyckades icke darigenom
atervinna sin arkebiskopsstol. Forst 1321, tva
ar efter Erik Menveds dod, atervande J. till
Danmark och aterinsattes i sin gamla vardighet.
E. Ebg.
Juusten
[j?sten]. 1.
Paul
J., biskop,
skriftstallare, f. omkr. 1516 i Viborg, d. 2
aug. 1576 i Abo, prastvigdes 1540 och sandes
1543 af sin beskyddare, biskop Martin Skytte,
till Wittenberg, dar han studerade i tre
ar. Sedan han afven besokt Magdeburg, Rostock
och Konigsberg, atervande han hosten 1547 till
Abo och blef 1548 Mikael Agricolas eftertradare
som rektor for darvarande skola. 1554 utnamndes
han till biskop i det nyinrattade Viborgs stift,
men forflyttades 1563 till Abo stift. Kort
efter Johan III:s kroning utsags J. att leda
den beskickning (1569?72), som afsandes till
Ryssland for att underhandla om fred med tsar
Ivan IV. De afventyr och obehag, for hvilka han
under denna resa var utsatt, skildras af honom
i
Acta legationis muscoviticæ
(utg. af Porthan
i disp. 1775). Efter hemkomsten 1572 upphojdes
J. i adligt stand. Han var en af de biskopar,
som pa konungens befallning under iakttagande
af katolska ceremonier invigde Laurentius Petri
Gothus till arkebiskop. F. o. kanner man intet
narmare om hans hallning i denna fraga. For
forsamlingarna var han en nitisk herde, sasom
framgar af de cirkularbref han utfardade i syfte
att framja ordningen i kyrkostyrelsen. Bland
J:s skrifter intager
Chronicon episcoporum
finlandensium,
som af honom efterlamnades
i handskrift och sedermera blef underlaget
for Porthans omfattande kommentarer, framsta
rummet. Han har dar samlat kvarlefvorna af
foregaende anteckningar samt for de senaste
tiderna tillagt resultaten af egna forskningar
och iakttagelser. Den kortfattade berattelsen
utmarkes for trovardighet i saval uppfattning
som detaljuppgifter. Under vistelsen i Ryssland
skref J. en postilla med titeln
Explicationes
evangeliorum dominicalium et praecipuorum totius
anni,
hvilken forblifvit otryckt och numera
icke torde finnas ens i handskrift. Arbetet
afsag framst predikanternas behof. Ytterligare
ma namnas, att J. utgaf en katekes och en massbok
pa finska (tryckta i Stockholm 1574 och 1575).
2.
Bengt Severinsson
J., den
<< prev. page << foreg. sida <<
>> nasta sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:50:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbm/0185.html
