Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 629-630 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehall | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / pa denna sida - Conde, fransk fursteslakt

<< prev. page << foreg. sida <<      >> nasta sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Har nedan syns maskintolkade texten fran faksimilbilden ovan. Ser du nagot fel? Korrekturlas sidan nu!

This page has been proofread at least once . (diff) (history)
Denna sida har korrekturlasts minst en gang . (skillnad) (historik)

fran Tyskland komna hjalptrupperna (11 jan. 1568).
C. befriade nu det belagrade Orleans, intog
Beaugency och Blois samt borjade belagra Chartres, men
ingick inom kort pa fredsfordraget i Longjumeau
(23 mars s. a.), som dock blef af kort varaktighet.
Katarina beslot namligen an en gang att tillfangataga
C. och Coligny, men de flydde till La Rochelle, dar
Jeanne d’Albret med sin son Henrik (sedermera Henrik
IV) slot sig till dem. Hela sodern bragtes i
harnesk mot regeringen, men genom en skicklig manover
lyckades den kungliga armen skilja protestanternas
stridskrafter, hvarefter C. i slaget vid Jarnac (13
mars 1569) grundligt besegrades. C. sjalf tillfangatogs
och dodades samma dag, enligt uppgift pa
befallning af hertigen af Anjou. C. hade atta barn,
bland hvilka ma namnas sonerna Henri (se
Conde 2), Francois (1558-1614), prins af
Conti, Charles (1562-94), vanligen kallad
kardinalen af Bourbon (se d. o.), och
Charles (1566-1612), grefve de Soissons
et de Dreux . Se "Memoires de Conde"
(manga uppl., den basta i 7 bd, London, 1869-95),
och Delaborde, "Eleonore de Roye"
(1876).

2. Henri I de Bourbon , prins af C.,
den foregaendes aldste son, f. 29 dec. 1552, d. 5
mars 1588, gjorde jamte sin kusin Henrik af
Navarra sina krigiska larospan under amiral Coligny
i slaget vid Arnay-le-Duc (26 juni 1570). Fran
Bartolomeinatten raddades han, men nodgades kort
darpa afsvarja sin protestantiska tro och maste vid
katolikernas sida deltaga i belagringen af La Rochelle
(1573). Men kort darpa inlato sig han och Henrik
af Navarra i stamplingar med hertigen af Alencon
for att satta denne pa tronen. Nar detta upptacktes,
flydde C. till Strassburg, dar han ater ofvergick till
protestantismen. 1575 utnamnd till de franske
protestanternas generalissimus, samlade han i Tyskland
med bistand af pfalzgrefven Johan Kasimir en har
pa 18,000 man, med hvilken han intrangde i Frankrike
till Moulins, dar han forenade sig med hertigen
af Alencon. Hofvet nodgades da ga in pa freden i
Chastenoy 6 maj 1576 ( la paix de Monsieur ), men
redan foljande ar utbrot religionskriget pa nytt, och
freden i Bergerac (17 sept. 1577) medforde endast
ett nytt, tvaarigt stillestand, hvarefter C. an en
gang for till Tyskland for att varfva trupper. Genom
freden i Fleix (26 nov. 1580) bragtes dock landet
till lugn under nara fem ar, hvarunder den i C:s
provins Picardie uppkomna "heliga ligan" gjorde
for protestanterna fruktansvarda framsteg. C., Henrik
af Navarra och Montmorency forbundo sig till
det ofvermaktiga katolska partiets bekampande 10
aug. 1585 och gafvo darigenom upphofvet till det
sista och langsta af de franska religionskrigen. C.
hade harunder i borjan framgang, rensade Poitou
fran ligans trupper och belagrade Brouage, men
maste, sedan han foretagit tva fruktlosa anfall mot
Angers, upplosa sin har och sjalf fly till Guernsey,
hvarifran han dock inom kort pa en engelsk eskader
fordes till La Rochelle (jan. 1586). I forening med
Henrik af Navarra foretog han darpa flera lyckade
krigsforetag samt besegrade den katolska haren under
Joyeuse vid Coutras (20 okt. 1587), dar C. blef
sarad. Han atervande darefter till Saintonge, dar
han dog, enligt hvad samtiden trodde forgiftad af
sin gemal Charlotte de la Tremoille.

3. Henri II de Bourbon , prins af C.,
den foregaendes postume son, f. 1 sept. 1588, d.
26 dec. 1646, uppfostrades i katolicismen och
betraktades som forste prins af blodet och fransk
tronfoljare, da Henrik IV:s andra giftermal och dauphin
Ludvigs fodelse (1601) gjorde slut pa hans utsikter
att komma pa tronen. Hans giftermal med Charlotte
Marguerite de Montmorency (1609), en af den
tidens skonaste och rikaste kvinnor, nodgade C.
att fly till Bruxelles med sin gemal, da konungen
forfoljde henne med sin karlek. Efter Henriks dod
(1610) atervande han till Frankrike, dar han
upptradde med stora ansprak samt tillsammans med
andra missnojda storman intrigerade mot
regentinnan Maria af Medici. I borjan lyckosam, blef
C. slutligen af henne insatt pa Bastiljen, nar hon
fann honom pa vag att bli alltfor maktig. Efter
tre ars fangenskap blef han 1619 frigifven,
hvarefter han tog en verksam del pa konungens sida
i striden mot de upproriske stormannen och
protestanterna 1620-22. Efter nagra ars onad,
fororsakad af nya intriger fran C:s sida, slot han sig
1626 till den da allsmaktige kardinal Richelieu,
gjorde konungen stora tjanster under kriget mot
hugenotterna 1627-29 samt var sedermera ett af
den richelieuska politikens trognaste verktyg. Han
forde med vaxlande framgang befal ofver franska
armeer i Lothringen, Franche-Comte och vid gransen
mot Spanien. Af Ludvig XIII utsedd till medlem
af regeringen under sonens omyndighet, anvande
C. sitt inflytande till att starka sin aldste sons stallning
vid hofvet och till att oka sina rikedomar. C.
efterlamnade tre barn: Louis (se Conde 4 ),
Armand , prins af Conti, och Anne
Genevieve , hertiginna de Longueville.

<< prev. page << foreg. sida <<      >> nasta sida >> next page >>