107-108 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas)
Full resolution (TIFF)
-
On this page / pa denna sida
- Chasseloup-Laubat, Francois
- Chasse-maree
- Chassepot, Antoin Alphonse
- Chassepotgevar. Se Chassepot och Handeldvapen.
- Chasseral
- Chasseriau, Theodore, fransk malare
- Chasseron
- Chasseur
- Chasteler, Johann Gabriel
<< prev. page << foreg. sida <<
>> nasta sida >> next page >>
Below is the
raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error?
Proofread the page now!
Har nedan syns
maskintolkade texten
fran faksimilbilden ovan.
Ser du nagot fel?
Korrekturlas sidan nu!
This page has been proofread
at least once
.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlasts
minst en gang
.
(skillnad)
(historik)
f. 1805, blef 1830 foredragande i
statsradet ("maitre des requetes") och 1838
statsrad. Efter februarirevolutionen slot
han sig till bonapartisterna, invaldes 1849
i lagstiftande forsamlingen och var 1851 (10
apr.-26 okt.) marinminister. Efter statsstrecket
blef han medlem af lagstiftande karen, dit han
aterinvaldes 1857. Sedan han 1859-60 tjanstgjort
som kolonialminister, bekladde han 1860-67 anyo
marinministerposten och utnamndes i juli 1869
till president i statsradet, hvilken post han
lamnade vid arets slut. 1871 blef han medlem af
nationalforsamlingen. Dod 1873. C. skref flera
vardefulla uppsatser i "Revue des deux mondes".
Chasse-maree
[jass-mare], fr.,
sjov
., franskt
kustfartyg, som forekommer i synnerhet i
Bretagne. Chasse-mareen ar starkt byggd samt dackad
och seglar bra. Den har tva eller tre master, forsedda
med loggertsegel, och for dessutom ofta toppsegel pa
stortoppen afvensom flygande klyfvare, hvilka alla
refvas och bargas i dack. Redan pa 1300-talet funnos
chasse-mareer. Da for tiden begagnades de uteslutande
till fiske, men numera seglas med dem i de flesta
europeiska farvatten. I de franska oceanhamnarna ar
chasse-maree-tacklingen den pa smabatar mest brukliga.
R. N.*
Chassepot
[jasspa],
Antoine Alphonse
, fransk
uppfinnare, f. 1833, larde vapensmedens yrke
som arbetare vid franska statens vapenfabrik i
Chatellerault samt blef 1858 kontrollor (verkmastare)
vid den staten tillhoriga fabriken Saint-Thomas i
Paris och 1864 dess forestandare. Hans fornamsta
uppfinning ar det efter honom benamnda
chassepotgevaret
, hvilket 1866 antogs till gevarsmodell
for franska armen. Se
Handeldvapen
.
Chassepotgevar
. Se
Chassepot
och
Handeldvapen
.
Chasseral
[jassra’1], bergsrygg bland Jurabergen,
mellan kantonerna Bern och Neuchatel, vaster om
Bielsjon. Toppen Dessenberg, till hvars spets en vag
gar fran Biel, nar 1,609 m. o. h.
Chasseriau
[jasseria],
Theodore
, fransk malare,
f. 1819 i S. Domingo (Vastindien), d. 1856 i Paris,
var elev af Ingres och foljde denne till Rom, visar
i malningar och portratteckningar af aldre dato
intryck af lararen, men ar likval af ett helt annat
temperament och narmar sig i andra malningar Delacroix
bade i farghallning och i amnesval. En resa till
orienten 1846 paverkade honom afgjordt i koloristisk
anda. Forst de tillbakablickande utstallningarna af
fransk konst vid varldsutstallningarna 1889 och 1900
ha oppnat varldens ogon for hans betydelse. C. var
som fa en uppslagens man, bade Gustave Moreaus mystik
och Puvis de
Chavannes’ lugnt dekorativa stil ha haft
utgangspunkten hos honom. Ytterst mangsidig, malade
han monumentala amnen, mytologiska och religiosa
motiv, osterlandska amnen och portratt. Bland hans
malningar markas fran hans forsta skede kyrktaflor
i S:t Merri, Paris,
Susanna
(Louvre),
Venus
(1839),
Dubbelportratt af hans bada systrar
(1843),
Ester prydande sig for att ga till konung Ahasverus
(1841),
Apollon och Dafne
(1846),
Macbeth moter de tre
haxorna, Araber fora bort sina doda efter en drabbning
(1850),
Tepidarium i Pompeji
(1853, Louvre). Hans
i blyerts tecknade portratt taflade med Ingres’
masterliga teckningar af liknande art. Till kyrkan S:t
Roch malade han fresker, och palatset Cour des comptes
prydde han 1844-48 med dekorativa vaggmalningar, som
skadades betydligt vid byggnadens brand under kommunen
och som sedan lamnades att forfalla. Teckningar till
dessa bilder finnas likval kvar, och af en bland
freskerna,
Freden
(malad 1844), har ena halften
blifvit ofverflyttad pa duk (Louvre). Hans sista
malning var
Interior fran ett harem
(1856). Den
lange snart sagdt bortglomde C. anses numera vara
en af sin tids allra mest betydande malare. Jfr
A. Bouvenne, "Th. C., souvenirs et indiscretions"
(utan artal), och Valbert-Chevillard,
"Un peintre romantique, Th. C." (1893).
G-g N.
Chasseron
[jassra’], bergsrygg bland Jurabergen,
i kantonen Pays-de-Vaud (Waadt), vaster om
Neuchatel-sjon. 1,587 m. hog.
Chasseur
[jassor], fr.,
krigsv
., jagare, skarpskytt,
benamning pa jagartrupperna i franska armen. De forste
fotjagarna, chasseurs a pied, uppsattes under Ludvig
Filips regering och kallades da chasseurs d’Orleans,
sedermera chasseurs de Vincennes. De utgjorde till
en borjan 10 bataljoner, men okades af Napoleon III
till 20, genom 1874 ars organisation till 30 och
uppga nu till 32 pa 6 kompanier, de flesta utrustade
for tjanst i bergstrakter. De franske hastjagarna
organiserades forsta gangen 1776; men sedan den tiden
har stor omvaxling egt rum med afseende pa styrka
och sammansattning. Napoleon I var en ifrig gynnare
af detta slags trupper och okade deras styrka. Nu
utgora de 21 regementen
chasseurs a cheval
, a 5
skvadroner, och 6 regementen
chasseurs d’Afrique
,
a 6 skvadroner, de aldsta af dessa senare uppsatta
1831. I borjan voro hastjagarna afsedda fornamligast
till patrullering, forposttjanst och flankernas skydd,
men numera utbildas och anvandas de liksom det ofriga
rytteriet. C. O. N.
Chasteler
,
Johann Gabriel
, markis von C., osterrikisk
ingenjorgeneral, f. 1763, intradde 1780 som
underlojtnant i ingenjorkaren, deltog i Osterrikes
krig mot Turkiet (1788-91), hvarunder han avancerade
till major, och mot Frankrike, hvarunder han utmarkte
sig vid forsvaret af Namur (1792) och Mainz (1794-95)
samt blef ofverste i generalstaben. 1795-97 deltog han
som osterrikisk kommissarie vid de gransregleringar,
som foretogos i anledning af Polens delning och
freden i Campo Formio. 1799 tjanstgjorde C. som
generalkvartermastare under Suvorov uti Italien och
1800 under Krey i Tyskland. Sistnamnda ar ordnade han
folkresningen i Tyrolen, dar han afven 1805 och 1809,
dock utan framgang, kampade mot fransmannen. 1813
blef han generalfalttygmastare och 1814 kommendant
i Venezia. Dod 1825. C. var den osterrikiska harens
utmarktaste
<< prev. page << foreg. sida <<
>> nasta sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbe/0070.html
