Asjoka den store
(død ca. 232 f.Kr.) var ein indisk keisar, erobrar og viktig støttespelar for
buddhismen
. Han herska over
Mauryariket
, og utvida gjennom erobrinage det allereie store riket til a dekka størsteparten av
det indiske subkontinentet
. Seinare konverterte han til buddhismen og bidrog til a spreia religionen utover i Asia. Han stod bak ei rekkje innskrifter, dei sakalla
asjokaedikta
, bygde fleire minnesmerke til
Buddha
og sende buddhistiske misjonærar til fleire stader i Asia. Samstundes uttalte han at alle undersattane hans skulle fa følgja sine religionar. Asjoka førte til at buddhismen fekk eit valdsamt utvida innverknadsomrade, og er blitt rekna som nær heilag innan buddhismen, og seinare som indisk
nasjonalhelt
.
Namnet ≪Asjoka≫ (
sanskrit
a?oka?.) er prakrit/sanskrit for 'sorglaus'. Sjølv kalla herskaren seg gjerne Dev?na?piya (sanskrit Dev?n?mpriya), 'elska av gudane' eller Piyadass? (sans. Priyadar?in), 'han som ser med godhug'.
Asjoka hadde tittelen
samrat
, ein
vedisk
tittel som kan omsetjast som 'keisar'. Han er seinare blitt omtalt som
tsjakravartin
, 'hjulvendar', eit omgrep som viser til ein særs mektig og rettvis herskar som vender
dharmahjulet
.
Ei rekkje innskrifter pa fjellveggar og
søyler
skriv seg fra Asjoka, og er kjende under fellesnamnet
asjokaedikta
. Det er funne 33 slike edikt. Dei er skrivne med
brahmi
- og
kharosthiskrift
, og er dei eldste indiske tekstane me kan lesa (
indusdalteikna
er eldre). Asjokaedikta er dermed viktige
primærkjelder
til
indisk historie
.
Innskriftene fortel om korleis eit land skal styrast, og fortel om Asjoka sin overgang fra
vedisk hinduisme
til lekmannsbuddhisme. Dei inneheld mange faderlege rad fra herskaren til undersattane om a vera fredeleg, from, balansert, visa religiøs toleranse og vera høfleg, veldedig og respektfull mot foreldre og lærarar. Tekstane fortel lite om Asjoka personleg, men syner han som ein samvitsfull herskar som skal ha statt bak mange forbetringar i styret av landet. Nokre av dei viser til episodar kjende fra buddhistiske overleveringar, og gjev dermed desse historisk tyngd.
Seinare tekstar med fleire detaljar, men meir mytologisk preg, er
A?ok?vad?na
('Asjokasoga') og dei srilankiske
Divy?vad?na
('Gudesoga') og
Mahavamsa
('Den store krønika').
Asjoka var son av
Bindusara
og soneson av
Tsjandragupta
, grunnleggjaren av Mauryariket. Som prins skal Asjoka ha hatt ansvaret for nordvestlege delar av riket og budd i
Ujjaini
og skal ha slatt ned opprør i Taksasjila (
Taxila
).
Riket var stort allereie da han overtok det, men Asjoka utvida det gjennom erobringar. Mauryariket under Asjoka strekte seg fra dagens
Afghanistan
og
Pakistan
i vest til
Bangladesh
og
Assam
i aust, og sa langt sør som
Andhra Pradesh
og nordlege
Kerala
og
Tamil Nadu
. Hovudstaden hans var Pataliputra (
Patna
) i
Magadha
, dagens
Bihar
.
Ved midten av 300-talet f.Kr. erobra Asjoka det sjølvstendige riket
Kalinga
(i dagens
Orissa
), som sjølv om det lag nær Magadha til da hadde vore sjølvstendig. Krigen var svært blodig, og skal ha ført til ei kraftig omvending fra Asjoka. Han synest a ha omvendt seg til
buddhismen
og
ahimsa
(ikkje-vald), og prøvd a utbreia
dhamma
, rettskaffen levemate, istaden for krig og vald. Asjoka utnemnde dhamma-vaktarar for a hjelpa religionen, og skal ha sendt buddhistmisjonærar til Sør-India, Søraust-Asia og fem namngjevne hellenistiske herskarar i Vesten. Til Sri Lanka skal han ha sendt sin eigen son
Mahinda
, som var buddhistmunk, og dotter
Sanghamitta
, som var nonne.
Asjoka skal ogsa ha vore aktiv ved
det andre radet i Pataliputra
(dagens
Patna
) rundt 250 f.Kr. Buddhistiske tradisjonar fortel at han først let ein sendemann dra til radet, der nokre munkar nekta feira heilagdagen
uposatha
med munkar dei rekna som slappe og lite ortodokse. Sendemannen misforstod fullmakten sin og fekk fleire munkar avretta. Asjoka heldt da sjølv eit rad under leiing av
Moggaliputta Tissa
. Dei tusen munkane i radet blei einige om kva som var Buddha si lære, og viste ut munkar som etter denne definisjonen ikkje var buddhistar. Eit asjokaedikt nemner usemje i
samghaen
, og kan visa til denne hendinga.
I tillegg til dei kjende innskriftene stod Asjoka bak reisinga av ei rekkje
søyler
. Han utførte byggearbeid ved mellom anna
Barabarholene
,
Kaushambi
,
Sanchi
,
Sarnath
og
Vaishali
.
Asjoka døydde i 232 eller 231 f.Kr. Sonesonen
Dasaratha
blei keisar etter han. Etter Asjoka gjekk det raskt nedover med riket, og den siste herskaren av Mauryadynastiet blei drepen femti ar etter. Riket blei invadert av grekarar fra Baktria og Partia og av nomadestammar fra Sentral-Asia, og minka mykje i omfang.
Ei
søyle
reist av Asjoka i
Sarnath
har inspirert bade
det indiske flagget
og
nasjonalemblemet
i landet. Dei fire løvene pa toppen av søyla er gjengjevne som emblem, medan eit
hjul
kalla
dharmahjulet
eller
asjokahjulet
er gjengjeve i blatt midt i flagget.
I 2001 kom ein indisk film,
Asoka
(eng.
Ashoka the Great
), ut som var inspirert av livet til herskaren. Filmen var regissert av
Santosh Sivan
medan superstjerna
Shahrukh Khan
hadde hovudrolla.
- John Bowker, red. (2000), ≪Edicts of A?oka≫,
The Concise Oxford Dictionary of World Religions
, Oxford University Press
- W. J. Johnson, red. (2009), ≪A?oka≫,
Oxford Dictionary of Hinduism
, Oxford University Press
- Damien Keown, red. (2003), ≪A?oka≫,
A Dictionary of Buddhism
, Oxford University Press
- Damien Keown, red. (2003), ≪Council of Pataliputra II≫,
A Dictionary of Buddhism
, Oxford University Press
- Fotnotar