Den finska skonlitteraturen ar ung i jamforelse med den svenska eller ryska. Finland har fa litterara klassiker och de aldsta av dem ar bara 150-100 ar gamla. De mest framstaende verken i finsk litteratur, fran Aleksis Kivis Sju broder till Vaino Linnas Okand soldat tar inte lang stund att rakna upp.

Kan man da a i den nyaste prosan hitta forfattare som redan nu kan ses som framtidens klassiker? Nar livslangden hos skonlitterara verk blivit allt kortare och forfattarna lever inklamda mellan litterara trender och forlaggarnas linjedragningar kan man fraga sig om var tid ar kapabel att foda fram klassiker.

I det foljande ska jag dra upp nagra riktlinjer for definition av klassiker och mot dessa spegla nagra av prosaisterna i var nyaste litteratur. Analysen av sjalva kanoniseringsprocessen lamnar jag i stort sett darhan, jag specificerar inte den del av den litterara institutionen som senare slussar forfattaren in i litteraturhistorien.

Juhani Niemi , professor i inhemsk litteratur vid Tammerfors universitet har skissat villkoren for litterara verk som ar framgangsrika under lang tid (bl a i Suomalaisten suosikkikirjat [Finlandarnas favoritbocker], reviderad utg 1997). I Niemis efterfoljd karaktariserar jag en klassikerforfattare med hjalp av tre kriterier: (1) Klassikerforfattarens verk ? ett eller flere ? ar storsaljare fran generation till generation, t o m under flere sekler. De ges standigt ut i nya utgavor. (2) Klassikerforfattarens verk tal en forflyttning till andra kulturer och sprak och epoker ovanligt val, och nar lasare ocksa utanfor sin eget ursprungsland och -sprak. (3) I klassikerforfattarens budskap och berattarteknik finns nagonting sa enastaende att han eller hon betraktas som en litterar foregangare. Pa sa satt far forfattaren efterfoljare.

T. S. Eliot , som sjalv uppnatt klassikerstatus som poet, fastslog vid tiden for andra varldskriget att skonlitterara klassiker inte kan uppsta utan en utvecklad, mogen kultur. Eliot sag egentligen inget klassikermaterial utanfor antikens latinsprakiga verk. At Finlands litterara kultur pa ett par hundra ar skulle han sakert ha skrattat: bah!

Sin generations sprakror

Vissa skonlitterara forfattare blir genom sina verk sprakror for sin generation, och det for dem in i litteraturhistorien. Sa har det varit for forfattare som Mika Waltari ( 1908-1979), Olavi Paavolainen (1904-1964) och Helvi Hamalainen (1907-1998), manga andra inte att forglomma.

Finns sadana sprakror bland prosaisterna i dag? En bra kandidat kunde vara Anna-Leena Harkonen (f. 1965) som i sin tidiga produktion har talat for en hel folkgrupp (kvinnorna) och en hel aldersgrupp. Till sin person, i sitt upptradande och i sin produktion ar Harkonen fargstark, hon ar ingen forfattare som drar sig tillbaka till sin kammare och ensamhet.

Harkonen, bojd for exhibitionism, har visat upp sig i manga av sina verk. Heikosti positiivinen , 2001 ( Svagt positiv ) inledde hennes serie av nyckelromaner. Hennes personliga kolumner i tidskrifterna Image och Anna har getts ut mellan parmar. Men det som kan fungera i journalistiska sammanhang ser inte nodvandigtvis bra ut i litteraturen.

Kunde Harkonen bli en klassiker? Forsaljningssiffrorna visar att tiden gatt forbi henne. Litterara utbrott som den erotiska romanen Ei kiitos , 2008, kanns for en kritiker som ett desperat forsok att hitta tillbaka till sina forsvunna lasare.

Anna-Leena Harkonen har anda fortjanat sin plats i litteraturhistorien tack vare nagra av romanernas unika karaktar. Harantappoase , 1984, ( Tjurdodarvapnet ) var en foregangare for sin tids ungdomsskildringar. Harkonens tidiga romaner har oversatts till 10 sprak. Mest oversatt ar Akvaariorakkautta , 1992 ( Akvariekarlek ) som ocksa banade vag for kvinnliga forfattare upp till parnassens topp. Under 2000-talet har Harkonen, som borjade sin forfattarkarriar sa lovande forirrat sig till ett slags underhallningslitteraturens koncentrationslager, for att citera en definition av Jyrki Kiiskinen .

Skildrare av en annan tid och en annan generation ar Kari Hotakainen (f. 1957). Som poet experimenterade han med spraket och hans genombrottsroman var den ironiska biografiska romanen Klassikko , 1997 ( Klassikern ). En riktig fulltraff blev Juoksuhaudantie , 2002 ( Lopgravsvagen ) som gjorde att Hotakainen kammade hem bade Finlandia-priset och Nordiska radets litteraturpris. Lopgravsvagen ar Hotakainens mest salda roman.

Det mest iogonenfallande i Hotakainens produktion ar motstandet mot all slags idoldyrkan. Han har attackerat temat ocksa pa ett annat plan, namligen genom skildringen av ikoner. Hotakainens budskap kan oversattas till andra idiom men hans romaner och romanfigurer ar unika skapelser, pa det sattet ar han klassikermaterial. Hotakainens verk ar oversatta till 25 sprak.

En tredje aspirerande uttolkare for sin generation ar Laila Hirvisaari . (f d Hietamies ) Hon ar sarskilt kand for dina romantiserande verk om ett svunnet Karelen. Hirvisaaris bocker har tryckts i mer an tre miljoner exemplar. Steg for steg ror hon sig mot morkare motiv ? det ar forfattarens etos i de senare romanserierna.

Hirvisaari kunde kvalificera sig som klassikerforfattare enbart pa basis av forsaljningssiffrorna. Men inga oversattningar finns av titlar av Hirvisaari, och under namnet Hietamies har hon oversatts till bara tre sprak: engelska, ryska och estniska. Skildringar av Karelen lases inte sarskilt flitigt utanfor vart lands grander.

Dar Hirvisaari ror sig fran den historiska skildringen till underhallningslitteraturen har Kaari Utrio (f. 1942) valt en annan linje. Utrio har publicerat mer an 50 verk som oversatts till nio sprak. Framfor allt forfattarens hogklassiga kvinnohistoriska skildringar har vackt internationell uppmarksamhet. Hennes feministiska etos avslojar manligt overvald. Beskrivning av kvinnornas emancipation ar betecknande for manga av hennes verk. I sina nyare romaner har Utrio ofta bearbetat sina motiv i ett raljerande och burleskt tidstroget berattande.

Utrio har i sina romaner velat skildra kvinnornas liv i manssamhallet. De har salt ganska bra: t ex romanen Ilkeat sisarpuolet , 2007 ( De elaka styvsystrarna ), salde 29 000 exemplar samma host den kom ut.

Ilkeat sisarpuolet visar pa ett handfast satt Utrios kvaliteter som tidsskildrare. Det ar en fartfylld historisk berattelse om nagra systrar som levde i 1820-talets Finland. Romanen kombinerar en humoristisk skalmintrig med en klassisk sagas (Askungen) inverterade personkonstellation och skildrar samtidigt ett brytningsskede i finlandsk historia. Det ar ett verk som avslojar Utrios forkarlek for stora nationella skeenden och en fargstark personskildring. Starka kvinnogestalter banar sig vag mot goda samhallspositioner ? ett faktum som understryker Utrios feministiska tendenser.

I till generationsskildrarnas framsta kan man ocksa rakna Eeva Kilpi , Leena Krohn , Hannu Vaisanen , Olli Jalonen , Kjell Westo , Juha Itkonen , Maarit Verronen , Juha Seppala och Lars Sund .

Urberattelserna rullar in

Ur klassikersynvinkel ar Arto Paasilinna (f. 1942) en av vara fargstarkaste moderna forfattare. I t ex Frankrike lases han pa ett helt annat satt an hos oss. Nar finlandaren laser Paasilinna framst som humorist laser fransmannen honom som en aterskapare av gamla myter, en forfattare i vars verk man kan skonja en urkraft vardig de stora berattelserna. Att Paasilinnas skalmromaner blivit oversatta till 26 sprak sager nagot om hans genomslagskraft i andra lander och kulturer.

Memoarverket Yhdeksan unelmaa , 2002 ( Nio drommar ), askadliggor en vag in i Paasilinnas produktion och skrivande. Verket ar till synes uppbyggt kring nio olika hus som forfattaren har byggt pa olika platser i Finland, men lagger pa ett betydelsedigert satt i dagen Paasilinnas eget liv med dess kuriositeter och vandpunkter. Grundplanen i succeforfattarens liv blir synlig, och ocksa i vilken man hans framgangsprojekt har lyckats eller gatt at skogen.

I Yhdeksan unelmaa berattar en kluven Paasilinna ovantat oppenhjartigt om skrivandets pafrestningar, om forhallandet mellan forfattare och forlaggare, om forfattarens sarbarhet och om varvets smartpunkter i ovrigt. Om sina talrika grannar har Paasilinna inte sa mycket gott att saga, i motsats till Waltari, vars vanliga grannar i Hartola lat honom vara helt i fred.

Motiven att skriva Yhdeksan unelmaa ar narcissism och exhibitionism (jfr Anna-Leena Harkonen). I boken skrotas effektivt bilden av forfattaren som overmanniska, eller for den delen som omanniska. Paasilinna kanner att han inte har uppnatt alla sina drommar, inte till narmelsevis, och darfor genomsyras boken av en viss dyster grundsyn. De smartsamma erfarenheterna ar lika manga som de frojdefulla.

Fastan finska kritiker har klassat denne upplagornas kung som representant for underhallningsgenren saljer Paasilinnas verk bra, de tal oversattning och overforing till andra kulturkretsar val och de ar unika i sin berattarteknik. Paasilinna ser alltsa helt klart ut som en klassiker.

En klassikerkandidat att ta i beaktande ar ocksa Antti Tuuri , Osterbottens skildrare. Han hor till de mest oversatta forfattarna i dag ? hans bocker ar oversatta till 16 sprak. Tuuri hor till sin generations mest synliga och uppskattade berattare. I hans tidiga forfattarskap faster man sig vid hans skarpa och lakoniska berattarstil (jfr Antti Hyry ). Pa 1980-talet forandrades hans uttryck mot Osterbotten-seriens bredare och rustikare stil. Flera av Tuuris romaner har blivit filmatiserade.

Diplomingenjoren som oversatt de islandska sagorna har fatt flera litterara pris for sitt skonlitterara masterskap. Osterbotten-seriens forsta del gav honom Nordiska radets litteraturpris 1985, och seriens sista del renderade honom Finlandiapriset 1997. Det forstnamnda banade vag for honom till utlandska lasare.

Bibelns betydelse for motiven i Osterbotten-serien har konstaterats i en litteraturvetenskaplig avhandling ( Juhani Sipila ). Det bibliska forsoningstemat ar starkt framme sarskilt i den sista delen, Lakeuden kutsu ( Hem till Osterbotten ), dar den forlorade sonen som levt i landsflykt atervander till fadersgarden och sonar sina onda garningar. Tuuri har senare skrivit en roman med motiv fran det religiosa livet, dar en vackelserorelses oden far spegla ocksa enskilda kristnas attityder.

Nar man laser Tuuri fragar man sig om den finska mentaliteten faktiskt forandrat sig sa mycket under 300 ar. Enligt romanerna ger fortfarande vissa grundstromningar sin pragel at nationalkaraktaren.

Tuuris status som klassikerforfattare avgors inte av forsaljningssiffrorna. Bockerna har salt medelmattigt, inte stralande. Men hans verk saljs anda just i Osterbotten sa pass mycket att det inte rader nagot tvivel om vem som ar regerande landskapforfattare. Tuuris personliga satt att skildra religiositet och ironisera over det specifikt osterbottniska har gatt hem hos de osterbottniska lasarna. Oversattningarna visar att Tuuri a andra sidan ocksa fatt lasare fran stora omraden utanfor Finland. Tuuris verk har definitivt visat vagen for andra forfattare i deras berattartekniska och tematiska val. Sett pa detta satt ar Tuuri redan en klassiker.

Avgor upplagorna?

Den moderna litteraturens fargklick Jari Tervo (f. 1959) har skrivit 19 verk. Hans tidigare framgangsrecept kunde sammanfattas sa har: den basta och mest medryckande prosan blir till nar man kombinerar skalmhistorien och kriminalromanen och later farsen ha sin gang mot den odesmattade upplosningen. Med sina forsta verk skapade han en allt stadigare grund for det som Pekka Tarkka kallat ”pohjoisten juoppojen kansanperinne” (den nordliga fyllefolkloren). Men i de verk dar Tervo skildrar var narhistoria sitter det har konceptet illa.

Liksom Hotakainen borjade Tervo som poet och gick senare over till prosa. Han ar den traditionella intrigprosans mastare. I hans mangsidiga produktion hittar man romaner, noveller, dikter och horspel. Vardagshumorn ar ett av Tervos centrala stildrag. Ett par av Tervos romaner har ocksa blivit filmade.

Pa 2000-talet har den historiska Finlandsskildringen kommit i fokus i Tervos forfattarskap. Finlandiseringens premisser lyfts i romanen Myyra , 2004 ( Mullvaden ) upp till ett mytiskt plan. I romanen besoker Urho Kekkonen och nagra andra finska politiker Stalins Sovjet och far utharda sveda och vark for sjalvstandigheten under kalla krigets ar. Grundstrukturen ar en traditionelle deckarintrig. I Myyra favoriserar Tervo snabba ryck och odlar smaskiga sprakbilder. Men den frodiga ordbrukarens tuffa stilbrott drar uppmarksamheten fran det realistiska planet. Tervos postmoderna skrivargrepp ger upphov till en ratt journalistiskt vinklat berattande.

Tiden far utvisa om Jari ”Nyhetslackan” Tervos i och for sig helt habila romaner ta al tidens framfart. Hans bocker har inte gatt sa bra i utlandet; de har oversatts till endast fyra sprak.

Vid sidan av Hirvisaari och Paasilinna har Ilkka Remes bocker under manga ar klattrat upp bland de mest salda i Finland. I teknothrillergenren spelar Remes i sin egen liga, och inga konkurrenter syns for tillfallet. Sommaren 2008 hade Remes thrillers salt i over en miljon exemplar.

Remes verk saknar varken fart, spanning eller volym. De fungerande spanningsintrigerna forklarar forsaljningssiffrorna. Djupgaende analyser pa ett globalt plan, idealistiska lardomar eller pa annat satt upplyftande budskap finns det ganska lite av hos Remes. Hans vana att mosa politiker kanns enformigt, kanske ar det kopierat av amerikanska forfattare. Antihjaltar och fegisar finns det gott om. Karisma snalar forfattaren med, inte ens polisen eller agenten far sin beskarda del.

Det ar klart att stora upplagor i Finland inte i sig ar en fingervisning om framgang i utlandet. T ex i Ilkka Remes romaner passar en ganska liten del av budskapet nagon annanstans. Bastsaljande amerikanska motsvarigheter och forebilder kanske har forhindrat oversattningar till andra sprak. Remes bocker ar oversatta bara till tyska och estniska.

Nobelpriset till Carpelan?

Vad betyder de litterara prisen for en blivande klassiker? Det torde vara klart att ett sa betydande pris som Finlandiapriset inte ensamt kan ge nagon klassikerstatus. Undantag kan man kanske gora for Bo Carpelans del.

Bo Carpelan ar en litteraturens mangkampare: barnboksforfattare, poet, kritiker, oversattare, bibliotekschef. Matt med de litterara prisen mattstock ar Carpelan helt enastaende. Han vann Nordiska radets pris 1977. Sarskilt anmarkningsvart ar att han fatt Finlandiapriset tva ganger, ar 1993 och ar 2005.

Om nagon finlandsk forfattare under de narmaste aren far Nobelpriset kan man forestalla sig att det skulle ga just till Carpelan. Han ar en av de mest oversatta; oversattningar finns pa 15 sprak. Nobeltanken gynnas ocksa av Carpelans svensksprakighet. Men Carpelans svensk- och finsksprakiga verk har salt ganska medelmattigt i Finland. Nagon upplagornas kung har han aldrig varit.

Finlandia-priset grundades i tiden liksom manga andra pris for att gynna bokforsaljningen. Juhani Niemi konstaterar i sin bok Kirjallisuus instituutiona ,1991 ( Litteraturen som institution ) att de litterara prisen inte pa lang sikt kan tankas utgora nagon grund for ett litterart kanon. Det finns redan alltfor manga pris for att de skulle kunna ge ett verk eller en upphovsman offentlighetens uppmarksamhet pa lang sikt.